.

Hallå jag dör. Luxirare gör sina egna skor. Och sina egna kritor. OMG.
Det är det jag säger: 2010 är the year of the homemade.

När man är fattig kan man ge bort presenter man gjort själv. Precis som när man var liten. Mycket praktiskt.

Jag är så glad att accessoarerna är tillbaka i mitt liv och planen är att ta i lite för mycket för att till slut kräkas på alltihop och gå tillbaka till att känna mig kvävd av ett endaste litet halsband. Men just nu regerar tingel tanglet:

Ringarna.

Örhängena.

Det hemmagjorda.

Halsbandet med stort H.

Resten av halsbanden.

o ja så bra.

bilder härifrån

Vet inte riktigt vad det är med mig och geometriska former. Bara älskart.

Idag är tredje dagen i rad i mina sammetsbyxor. Eller tights. Tycker det är svårt att skilja på byxor och tights nuförtiden men dom har en dragkedja på ena höften så dom lite känns mer som byxor, intalar jag mig själv. Egentligen är dom nog väldigt mycket tights.
I vilket fall: jag älskar dom. Inköpta på COS i Paris och oh så mjuka, oh så sköna och oh så smickrande snygga. Men, svåra att fånga på bild:



Kan bara hålla med herr George Costanza: "I would drape myself in velvet if it was socially acceptable!". Och nu är det ju typ det. Socialt accepterat att klä sig helt i sammet alltså. Love it!

Idag är det bara 6 minusgrader ute. Så gott som vår.
Dom här födelsedagskorten gjorde jag när det var just vår och orkidéen forfarande blommade i vårt vardagsrumsfönster. Får sjuk sommarfeeling av att titta på dom.

Och för att väga upp den blommiga puttigullstämningen lyssnar man med fördel på Kinda like a big deal med Clipse samtidigt. Vårkänslor, om än aningen för tidigt - varsågoda!

Igår hittade jag tre bortglömda gamla bekanta: två ringar som jag säkert inte har använt sen högstadiet och ett fint silverarmband som jag tror jag fick i studentpresent. Ett mycket kärt återseende. Jag lät silverarmbandet para sig med ett i läder som jag flätat själv. Fint.

...skulle jag ha luggen från video phone-videon jämt. Het!

Jag har en mapp på min dator som heter Schnyggt. Där sparade jag den här bilden igår. Från ryska Vogue. Tycker inte man behöver säga så mycket mer.

Lite halvkass närbild på god middag. Rökt lax, rödlök och keso i crêpen.

Nu kan man lyssna på Vampire Weekends nya skiva Contra på deras hemsida! Me like.

Nytt år, ny kalender. Bra att ha om man behöver skriva upp vad man ska göra när. Eller om facebook plötsligt inte funkar och man vill komma ihåg när ens vänner fyller år.
Jag köper mest en av gammal vana, egentligen behövs den knappt längre i mobilens och internets tid. Det blir mest att jag skriver upp saker efter dom har hänt för att jag får dåligt samvete för att jag inte använt min kalender. Fast allra mest köper jag nog en för att få göra egen framsida. Pyssel!

När jag gick på högstadiet och gymnasiet var det himla populärt med filofax. (Notera sloganen "it's a way of life")
En sån i läder skulle man ha och det gjorde ingenting att den var lite dyr för man kunde ju byta innehållet varje år. Tror jag hade en ganska liten grå. Många tjejer hade jättestora läderfilofaxer och jag kommer ihåg att jag tyckte dom såg så vuxna ut. Nej, tacka vet jag min nuvarande kalender från Granit, den kan man pyssla sönder med gott samvete. Vem vill vara helt och hållet vuxen liksom?

Okej. Bloggen ska få börja leva igen. Nytt år, ny start och allt det där. Fastän jag helst vill vara här:




Eller här:


2010 - året då all kraft (i alla fall 90%) läggs på att klura ut hur jag ska kunna bo och leva i New York eller San Francisco. För det här funkar inte längre. Jag måste göra slut med Göteborg. Basta.

smycken istället för nya kläder?
BLISS LAU - ja tack.