.

blir liksom inget gjort längre.
lekte kandinsky lite i våras. det var fint.
nu är det höst igen.

oftast gillar jag att göra grejer helt ogenomtänkta.
bara köra liksom och så får det bli som det blir.



för oftast när jag tänker för mycket blir det liksom inge bra.

ganska ofta snöar jag helt in på saker. ett motiv, en form, en färgkombination. och då är det bara att köra tills det säger stopp liksom.magsjuk inne och snö ute. det är då man kommer på att man har en blogg.
men jag saknar tryckpressen lite.fast allra helst vill jag såklart tillbaka hit.

Gillar min grafikkurs skarpt. Där trycker jag bland annat såna här roliga små kort. Sköj sköj.

Mitt första beställningsjobb. Kanske enda, det vet man inte än.

jag önskar mig ett eget arbetsbord. som det här som jag hittade på den här bloggen.


hemma hos oss är det köksbordet som gäller. trist när man måste städa undan jämt.

När man går datakurs får man till exempel leka med Photoshop hela dagarna. Så då gör jag det.
Återkommer när jag kommit nånvart i hemsidebyggandet.

Idag har jag gjort mina första kartongtryck. Fint men svårt att få färgen att göra som man vill. Förlagan till ett av dom är denna.
Kändes som när man var liten på vagnen hem med bilderna inpackade i papper. Som efter bildlektionerna när man sprang hem för att visa mamma och pappa.

Hallå jag dör. Luxirare gör sina egna skor. Och sina egna kritor. OMG.
Det är det jag säger: 2010 är the year of the homemade.

Idag är det bara 6 minusgrader ute. Så gott som vår.
Dom här födelsedagskorten gjorde jag när det var just vår och orkidéen forfarande blommade i vårt vardagsrumsfönster. Får sjuk sommarfeeling av att titta på dom.

Och för att väga upp den blommiga puttigullstämningen lyssnar man med fördel på Kinda like a big deal med Clipse samtidigt. Vårkänslor, om än aningen för tidigt - varsågoda!

Nytt år, ny kalender. Bra att ha om man behöver skriva upp vad man ska göra när. Eller om facebook plötsligt inte funkar och man vill komma ihåg när ens vänner fyller år.
Jag köper mest en av gammal vana, egentligen behövs den knappt längre i mobilens och internets tid. Det blir mest att jag skriver upp saker efter dom har hänt för att jag får dåligt samvete för att jag inte använt min kalender. Fast allra mest köper jag nog en för att få göra egen framsida. Pyssel!

När jag gick på högstadiet och gymnasiet var det himla populärt med filofax. (Notera sloganen "it's a way of life")
En sån i läder skulle man ha och det gjorde ingenting att den var lite dyr för man kunde ju byta innehållet varje år. Tror jag hade en ganska liten grå. Många tjejer hade jättestora läderfilofaxer och jag kommer ihåg att jag tyckte dom såg så vuxna ut. Nej, tacka vet jag min nuvarande kalender från Granit, den kan man pyssla sönder med gott samvete. Vem vill vara helt och hållet vuxen liksom?

Jag tror inte riktigt på det här med att ha ordning och reda hemma. Oprah ägnade ett helt program åt vikten av att ha ett organiserat och städat hem en gång, men jag tror mer på konstnärligt kaos. Sen är det klart att man inte vill ha det smutsigt hemma. Men smuts och stök är faktiskt två olika saker.

p.s Så här blev det:

Mitt förhållande till datorer och till internet är just nu väldigt förvirrande. Jag får ångest av alla timmar som spenderas framför skärmen samtidigt som jag liksom inte kan slita mig. Surf surf surf. Klick klick klick.
Plus att Fredrik Strage förra helgen fick mig att börja lyssna på Kent igen för första gången på kanske fyra år. Det kan inte vara bra för en att lyssna på samma musik som på gymnasiet. Jag anar att detta har bidragit en del till min allmänna förvirring.

Men, ibland måste man faktistkt ta paus från internetandet. Istället för att gå ut i friska luften (läs regnet och blåsten) pysslar jag. Armband i läder (läs fejk-mocka) och Wallander på ljudbok går utmärkt bra ihop har jag märkt. Gärna med Rolf Lassgård som läser. Rolf rules.

(Bild från Sandra Backlund)

Jag har precis lärt mig sticka. Bland annat med hjälp av den här videon och den här sidan. Det gick himla bra att lära sig själv faktiskt, fastän min påbörjade halsduk inte rikigt ser ut som nån av Sandra Backlunds fantastiska kreationer än. Jag älskar att stickat kan få skupturala och nästan arkitektoniska former. Snyggt!
Målet är att jag ska klara av att sticka lite olika flättekniker till slut.

(Video från Etsy)

I torsdags, efter att ha spenderat alldeles för lång tid med att titta på foton av folk jag inte känner på facebook, pysslade jag julkort och lyssnade på P1. Sen hade det helt plötsligt gått fyra timmar, det var mörkt ute och jag hade glömt bort middan. Pysseltrans kan drabba den bästa. Det är inget man kan kämpa emot.


Pyssel och P1 går hand i hand. Precis som pommes och bea.